Igår packades det väskor.
En till den stora av dom små som drar till Turkiet med sin mormor och morfar i en vecka och en väska till den stora i familjen som drar iväg med jobbet. Även om det är med jobbet så kan jag vara avis på dom båda två iaf. En strapats i vardagen. Miljöbyte och så vidare.
Iaf blir jag och dom två små hemma själva i en vecka. Först tänkte jag att guuuud vad länge vad ska jag göra för att få tiden att gå och sen börjar man sakta inse att jag kommer inte hinna göra nå så är dom tillbaka igen. Jag jobbar ju dom flesta dagar som dom är borta.
Så är det nån som känner att dom har tråkigt nån kväll eller så så är det bara kika förbi.
Helgen är vi ju lediga jag och barnen. Hoppas på finväder.
I övrigt är allt som det ska. Bröllopsplanerna skrider sakta framåt. Känner mig ändå som i fas med dom även om många moment blir onödigt utdragna. men nu blir iaf placeringskorten klara medan stefan är borta om kvällarna. sen kanske jag blir klar med häftena. vi får se om jag får till det bra i nån utkrift.