inom mig finns just nu en stor längtan efter svar och lugn. jag vill få saker bekräftade. det är inte ens säkert att dom kommer bli det. men vad resultaten än visar imorn så vet jag ändå innerst inne att det är så. jag hade aldrig kunnat tro att jag vid 30 års ålder skulle bli allergisk mot katt. frågan är nu. är det mer än bara katt nu när bägaren runnit över? hur allergisk är jag? kommer jag aldrig kunna kela med ett pälsdjur igen utan att bli sjuk?
och barnen. så glada över denna kisse. det var vi allihopa. det var en kisse för oss. han passade in i famljen som han var skapt för oss. inget mera kurr och spinn och bus =(.
känner mig så jävla hemsk eftersom jag ännu inte gjort nått test och fått bekräftat. har man slitit isär familjen för ingenting? är det egentigen nötter eller mjölk jag inte tål? nu vet både jag och barnen att det är katten oavsett vad testen visar. min allergi har aldrig varit såhär dålig och det enda som är nytt är kisse.
jag är iaf otroligt glad och tacksam att han fått flytta och får leva vidare. och familjen han flyttat till är gode lika oss så jag hoppas han kommer trivas lika bra där som jag vet att han gjorde här.
imorn ska jag som sagt och göra tester. äntligen. väntan har varit lång och kroppen är ett enda kaos.
tankar far och flyger omkring utan nån som hellst ordning eller reson. det kliar, jag sväller, jag är trött, orolig, ledsen, orkeslös, energilös och bara allmänt jobbig just nu för alla runt omkring mig.
jag tror inte att allt bara släpper pga några tester men det hade varit najs med lite bekräftelse i all ovisshet.

Annonser