Men det är fan inte normalt iaf.

Under Alice första halvår sov hon i sin säng i vardagsrummet och jag på soffan. Detta för att hon inte skulle väcka övriga familjen när hon vakna och skrek. Det gjorde hon flera ggr varje natt. Nej hon hade inte kolik. Hon var hungrig eller ville ha nappen och det var direkt. Annat alternativ fanns inte. Vi gör ordning ett rum till axel och jag och Alice får nu börja sova i sovrummet. Fortfarande vaknar hon och skriker. Hon somnar kl 6 på kvällen och vaknar 4-5 på morgon. Varje dag. Samma visa. Det går inte hålla hon vaken längre. Vi har försökt, tro mig. Fortfarande vaknar hon och äter. Tiden går och det är samma sak. Hon somnar kl 18 äter 2-3 ggr under natten och gör morgon kl 4-5. Axel blir tre år och har nu varit blöjfri ett år och börjar nu kissa ner sig flera ggr varje dag och natt. Ibland 2 ggr på en natt. Ibland ingenting. Ställer kl varannan timme för att stiga upp och pinka han. Läkarkontroller visar inget galet utan bara ”så kan det vara ibland”. Detta pågår nästan 3månader innan det bara slutar. Puh. Men Alice vaknar fortfarande och skriker och ska ha mat.
NÄR FAN SKA MAN FÅ SOVA???

Denna vecka är inget undantag. En onsdagkväll somnade hon strax innan 18. Sen vaknade hon halv elva. Skulle inte somna om. Vi går ner. Hon skiter 2 ggr och kl 01.10 går vi upp och hon somnar. Kl 4 ”maammmmaaaa jag har pinkat ner mig”. Stefan tar det. Kl 5 Alice gör morgon. Tack och lov tar Stefan det. Igår somnade hon 18. Sket och fortsätter sova. Skriker och äter. Sover en liten stund. Skriker och äter. Tar sovmorgon till halv sex.

Visst får man räkna med mindre sömn som småbarnsförälder men detta är inte normalt. Det är omöjligt. Ok om det hade funnits en orsak men det gör det inte. Vi har varit på kontroller och undersökningar. Allt är som det ska. Enligt dom iaf. Men hon är ett och ett halvt år. Då ska det inte vara såhär. Orken tryter. Nu när man då dessutom jobbar oxå så blir det så påtagligt hur lite man får sova om nätterna.

Annonser