eller ensam är han ju inte men idag var andra dagen jag lämnade Axel på dagis. Grät lite längre idag än igår. Oj så hjärtskärande det är att lämna sitt älskade lilla barn som gråter så. Mamman börjar å gråta, fast inte så pojken ser. Tungt är det men gissar att det kanske blir lättare med tiden. Det som är skönt är att trots att han blir sååå ledsen så är han ändå stor nog att förstå när fröknarna pratar med honom och förklarar och han kommer ju lära sig mer och mer att mamma kommer efter en stund. Tur jag inte kommer ha han så värst långa dagar. Än så länge kommer han bar gå mellan 9.30 – 14. Känns som lagom att börja så. Är alldeles nog många timmar ifrån varandra. Och nu när man ser hur ledsen han blir är jag glad att jag fattat det beslutet att ha han så korta dagar det bara går.

Idag hade han ätit på dagis för första gången, det gick bra. Oj så bortskämd man var efter att man hämta och man inte behövde skynda hem för att göra lunch =) haha.

Idag hade jag obligatorisk lektion. Samhälls. Jag fattar verkligen ingenting av det. Och inte blir det bättre av att man inte är det minsta intresserad. Tur man verkar ha en jättebra lärare iaf. Det underlättar.

Nu är jag lektionsfri i två dagar men har ändå massa att göra och jag hoppas jag får mycket gjort trots att jag bara kommer ha Axel på dagis under Alice vakentid. Får väl ligga på golvet och plugga helt enkelt =)

Annonser